Vilket är ditt mål med Asics Stockholm Marathon var en fråga jag fick för några dagar sedan. Jag tänkte efter. Ja, du Henrik, vilket är mitt mål? Att komma i mål? Att springa under 4 timmar? Under 3 timmar? Ska jag sätta ett tidsmål som är lite åt det höga hållet bara för att känna mig stolt över att ha klarat målet eller ska jag sätta ett tajt mål på gränsen av min förmåga? Eller ska jag bara uppleva loppet som nu är mitt första Asics Stockholm Marathon. Bara ta in stämning och utsikt. Springa för att det är roligt och vackert. Minnet av mitt första lopp, det är målet. Tiden får bli vad den vill.... Eller är det fegt??
... svävar jag på molnen. Det kommer att bli en upplevelse det här den 31 maj. Dagen närmar sig.. Sedan är det ju dags för Stockholm Ultra...då långt blir längre... Vad kommer efter Stockholm ultra? Redan nu spinner tankarna iväg på det... Men först Stockholm..... Jag kommer att flyga fram... på vindlande gator i huvudstaden...... Nej, landa tankarna nu Henrik. Jag öppnar ögonen efter att ha drömt mig bort under veckans tjänsteresa till huvudstaden....... Det är här löpningen finns. Jordnära. En onsdagkväll klockan 19.14. Jag, en ringlande väg, frisk luft, ljudet av andning och steg. Det börjar skymma. Det blir en mil hem till svärföräldrarna, en mikropaus med ett glas vatten och så bär det av igen. Hinner hem precis innan årets mästerkock avgörs på TV. ... Egentligen borde titeln mästerlöpare finnas till alla er hängivna löpare därute. Definitionen av vad det innebär låter vi vara upp till var och en tycker jag. Kanske man kan få titeln efter de pass man är nöjd med helt enkelt. Som ett simborgarmärke som kan tas om och om igen I går kväll tog jag den titeln. Det var en magisk löpning.
