Något jag värderar högt är enkelhet. Men ibland kan enkelt vara ett svårt och komplicerat ideal att sträva mot. För mig innebär enkelhet just att vara öppen i sinnet och inte behöva planera allt in i minsta detalj eller att inte alltid ha tydligt definierade prestationsmål att uppnå. Men inte enbart det. Även med målsättningar och krav försöker jag att känna enkelhet. För mig är det ingen motsättning.

En del kallar det att leva i nuet, andra att ha balans eller att kort och gott må bra.

Jag ser att må bra mer som en vägledande känsla. Att må bra kan för mig innebära att också kunna få vara såväl ledsen, arg som glad. Att tillåta sig själv att vara det. Att ha en omgivning som tillåter det.

Enkelhet är mitt riktmärke såväl privat som i yrkeslivet som när det gäller löpning. Ibland lyckas jag. Ibland inte.

I helgen skulle vi till Kristianopel, drygt 3 mil hemifrån för att hjälpa till med lite trädgårdsarbete. Frun cyklade ut tillsammans med svärmor och jag och barnen skulle ta bilen.

Barnen tar på sig ytterkläderna och öppnar ytterdörren. Solen slår in i hallen och jag får ett infall att snabbt slänga ned löparkläder för att kunna springa hem om frun tar bilen. Cykelstället ligger redan i bagaget då frun ändå inte tänkt cykla hem.

Snabb en iller med spikskor, som fänriken en gång sa i lumpen, slängde jag ihop vad jag behövde på mindre än en minut. Tog en snabb bild innan allt åkte ned i en väska.

En härlig dag med trädgårdsarbete och grillad korv avslutades med ett lugnt distanspass hem. Drygt 3 mil på 3 timmar. Härligt, ljuvligt...... Enkelt!