Spännande löparhelg

Mycket löpning i helgen, men jag börjar med min egen; som sakta, sakta går framåt. Distanserna blir något längre innan foten blir "trött". - Och även om farterna på de kvalitativa momenten fortsatt är alldeles för långsamma i förhållande till hur stor ansträngningen är; blir jag sakta, sakta lite bättre... 

Konstaterar att uppstarten på varje pass är långsammare än någonsin. Säkert många som känner igen sig...
Visst känns det lite kantigt och stelt i början, men jag tycker ändå jag springer på ok; och då känns ju 5.50 som öppningsfart inte så upplyftande. (läs utifrån mig själv; för någon annan kan ju 5.50 vara riktigt snabbt; det vet jag)
- Men jag kopplar bort det och konstaterar att jag behöver en slow start just nu. Sen efter sisådär 8-9 km går det snabbare trots att ansträngningen är mindre. Vid dryga milen går gränsen just nu för att inte känna något i foten. Så just nu räknar jag alltid bort första kilometern på varje runda och nöjer mig med distanser upp till 12-13 km sammanhängande.

- Ja spännade helg var det ju. På hemmaplan är det Lidingöloppet. Världens främsta terränglopp, eller i alla fall det lopp jag känner för mest i terrängvärlden även om jag själv aldrig sprungit riktigt bra där. 1.41.10 är min bästa tid, och just det året (1994) hittade jag flytet både uppför och nerför och hade nog till och med lite krafter kvar. Jag har "slitit" runt några gånger till på 1.42-1.44 tider, och det är ett grymt tufft lopp om man inte hittar flytet.
Så det blir spännande och se vem som hittar det på lördag;

Blir det Musse som tar en ny seger? Formen och kapaciteten finns där och även om det var 8 år sedan senaste vinsten har han rutinen. (På bilden kör han en 3 km intervall, och jag orkar "dra" 300 meter i det tempo han viille ha...)


Eller blir det David Nilsson som trippar lätt uppför backarna? Diskusvärldsstjärnan Daniel Ståhl verkar tycka att David är lätt; så med tanke på att det numera är hemmaplansterräng för David kan han bli farlig....


Lars Södergård kanske också vill vara med i toppstriden? Dock tror jag han borde kört mer med TSM Running....

Nu är det givetvis inte bara en herrklass, utan det känns som 30 km tjej-klassen fått mer och mer status; även om söndagens 10 km lopp för damerna fortsatt kanske är den sträckan för tjejer med mest elitfokus; och i år även annan fokus då loppet tar ett lovvärt initiativ och blir Rosabandet loppet.
Går inte in på vem jag tror mest på, men alltid kul och se legenden;

Malin Ewerlöf som ska springa 30 km. Malin hittar som vinnare av Lilla Lidingöloppet redan för 35 år sedan..... 
Då, 1981, vann hon flickor 9. Superkul att hon visar att man kan ha en så lång karriär och fortsatt gilla löpning. Om drivet till löpning kommer av att man verkligen gillar det, ja då är den en fantastisk sport som man kan ha med sig hela livet!

Men det är inte bara på Lidingö det händer grejer i löpningen. Utan något som jag, och många med mig ser fram mot är Berlin Marathon. Många svenskar på startlinjen, ingen nämnd och ingen glömd....men en som jag ändå måste nämna är

Strömstads Mikael Ekvall. Han gör en superintressant start, och ja, jag tror faktiskt han kan hota det svenska rekordet på 2.10.38. Om dan är rätt, och han hittar en klunga att få lite hjälp av, ja då finns defintivt chansen.
Rekordet har ju stått sig 33 år nu, så det vore inspirerande både för Micke och för svensk löpning.
Håller tummarna att han hittar det flyt som jag hade i min Berlin debut;

också väldigt länge sedan nu. Men 1993, för 23 år sedan, 23 år gammal, fick jag mitt eget lilla genombrott i just Berlin Marathon. Ett fantastiskt lopp, och även om "Micke" är på en helt annan nivå när han nu springer Berlin så kan jag intyga de fina rakorna, ofta löpvänliga vädret och den suveräna publiken bjuder in till snabb löpning.

Ja, en spännande helg för många; och jag önskar alla som ska springa något av loppen stort lycka till.
Hitta flytet och ta med er att löpning är kul; tänk på det om det tar emot; hitta ny energi i löpglädjen!

//Szalkai