Friidrottsklubbarna Hässelby och Spårvägen var bland de första arrangörerna i Europa att ordna ett maratonlopp i stadsmiljö. Loppet blev direkt en succé och växte snabbt. Parallellt har Stockholm utvecklats i rasande takt. När det där första loppet arrangerades 1979 hade staden 630000 invånare – 26 december 2016 passerade Stockholm stad 900000 invånare. Mellan samma år har maran gått från 2155 till 17160 anmälda löpare från 102 nationer.

Nu är det då inte så enkelt att man med några pennstreck på en karta bara ritar om banan. 
Vad man gör när man drar ett maratonlopp rakt igenom gatunätet är ju att skära av själva livsnerverna. Staden måste naturligtvis kunna fortsätta fungera även med avstängda gator.
Men det gäller att fundera både en och två gånger. Vad får det för konsekvenser att stänga gator? Hur ska busslinjer omdirigeras? Kommer räddningsfordon och polis att kunna ta sig fram?
Avancerade logistikproblem som måste lösas.
 Trafikkontoret och Polisen, liksom banansvariga inom arrangörsklubbarna är självklara samtalspartners även om det är trojkan med projektledaren Ulf Saletti, löpargurun Anders Szalkai och Daniel Almgren själv som håller i pennan när den nya banan ritas upp.

– Sedan vi för nästan ett år sedan började skissa så har vi haft säkert hundra olika förslag, berättar Daniel Almgren. Med oss i diskussionerna hade vi den feedback från maratonlöparna som vi samlat in de senaste åren. 
Löparna har haft önskemål om att inte springa samma varv två gånger, och framförallt inte att varvning ska ske efter det korta varvet. Det har upplevts som tufft om man är trött att se målet när man fortfarande har mer än hälften kvar. De långa lite folktomma kilometerna på slingan ut till Kaknästornet är också någonting som löparna velat få bort.

Idealet när man frågat löparna är en en-varvsbana som är helt flack, men samtidig går mitt i innerstan. En ganska omöjlig utmaning. 
Dels är flera stadsdelar riktigt kuperade, dels brukar det bli en del höjdmeter över broar som ska passeras. Därtill är inte stadskärnan stor nog att inrymma en renodlad envarvsbana utan att all trafik stannar av.

Målet blir kvar på Stadion

– Det jag kan säga redan nu, är att det på den nya banan 2018 bara kommer att bli en passage över Västerbron, säger Daniel Almgren.
Att målet blir kvar på Stadion, den klassiska och unika OS-arenan från 1912 är också bestämt.
– I stora drag är vi klara med bansträckningen och vi har i stort fått klartecken för grundplanen från Trafikkontoret och Polisen.
– Jag tycker att vi har lyckats med våra intentioner att få visa nya delar av staden samtidigt som vi har en för löparna mer attraktiv bana. Det kommer att bli mer löpning inne i de centrala delarna, mer löpning inne i hjärtat av Södermalm, liksom fler kilometrar på Kungsholmen. Utöver den nya banan väntar ytterligare nyheter och överraskningar till den 40:e upplagan, men det kommer vi att avslöja er om vartänefter.  

Men en maratonbana på ett ungefär duger inte. Den internationella standarden utgår från Londons OS-bana från 1908. Exakt 42195 meter ska det vara. Banmätning har utvecklats till en egen vetenskap, regelverket är noggrant och mätandet rigoröst.
– I maj kommer Hugh Jones från AIMS (intresseorganisationen för världens hel- och halvmaratonlopp) hit för att mäta banan. Först när Hugh Jones är klar kan vi spika de sista detaljerna.

Säkert kommer det att bli stort tryck att få springa den nya banan 2018.
– Ett sätt att hantera det på är att belöna trogna löpare. Till exempel. ger vi alla som springer 2017 förtur när det gäller anmälan och förhandsinfo om detaljerna kring den nya banan, säger Daniel Almgren.

Samtidigt har organisationen ett nytt argument för 2017 års lopp: Sista chansen att springa maraton med de två mytomspunna Västerbro-passagerna. Lördagen 3 juni avgörs årets lopp, och det finns fortfarande startplatser.  

Till hemsidan för ASICS Stockholm Marathon