Under de senaste sexton veckorna har Kajsa Bårman och Sandra Nordenhager tränat för Ramboll Stockholm Halvmarathon, under uppsikt av löpcoacherna Johan Forsstedt och Erik Olofsson från podcasten Maratonlabbet. I morgon är det äntligen dags för examen. För Sandra Nordenhager var målet från början att springa under 1.50 men efter bra utveckling under sommaren är siktet nu inställt på sub1.45.

– Det känns jättebra så här dagen innan loppet, jag är helt frisk från en förkylning jag fick förra helgen och benen känns pigga. Rent fysiskt är allt på topp så just nu är det väl mer en mental utmaning för mig. Att verkligen våga tro på att jag ska klara det och inte bli ”rädd” för trötthetskänslan när den väl kommer.

Vilka strategier har du för att klara den mentala utmaningen?

– Jag ska fokusera främst på att bara hänga på min kompis Julia och fartgruppen för 1.45 och bara flyta med så lätt som möjligt i en jämn fart. Jag tror det kommer ge mig mycket att springa i en grupp faktiskt. Sedan ska jag också under loppet tänka på allt som känns bra i stället för det som känns dåligt, att benen känns pigga, att det är en härlig stämning och att jag har tränat väldigt bra för det här under en lång tid.

Det ser ut att bli varmt i morgon, hur har du tänkt hantera det?

– Jag har börjat redan i dag med att dricka lite extra mycket, jag kommer även dricka juice och sportdryck i eftermiddag och kväll för att få i mig extra kolhydrater. Under dagen och innan loppet ska jag hålla mig inne eller i skuggan så mycket som möjligt och under loppet har jag tänkt att ha en blöt keps som kyler ned huvudet. Min sambo kommer också stå och langa is längs banan som jag kan kyla ned mig med.

För Maratonlabbets andra adept, Kajsa Bårman, har träningsperioden från maj till september varit lite av en bergochdalbana. En känning i ena vristen har kommit och gått och gjort att löpvolymen inte har kunnat stegrats som tänkt. Dessutom har det hela tiden funnits en oro för att känningen ska utvecklas till en skada även om träningen de senaste veckorna har kunnat utföras utan smärtor. Och dagen innan loppet kom det sista klartecknet - ett ultraljud visar inga som helst skador på ben, senor eller muskler i Kajsas vrist.

– Det känns helt fantastiskt, det är en otrolig lättnad att jag kan starta loppet i morgon och få springa det utan att tänka på att jag kanske kan bli skadad. Fusion hittade ingenting konstigt så jag är liksom helt skadefri plötsligt, vilket är det allra viktigaste för mig eftersom jag mår så himla bra av att springa.

Nu kan du bara ladda för loppet i morgon och lämna detta bakom dig, hur tänker du kring det?

– Ja precis, nu fokuserar jag bara på att skapa de bästa förutsättningarna jag kan inför i morgon. Jag ska äta bra och vila, testa tävlingskläder och skor en sista gång och fundera ordentligt över hur jag ska tackla värmen på bästa sätt.

Har du någon plan för det nu?

– Jag har ju ett tidsmål på sub90 som jag vill klara och därför kommer jag inte anpassa farten från start utan börja i runt 4.15-fart som ger rätt tid i slutändan. Sedan får vi hoppas att jag kan klara det trots värmen, jag vet inte riktigt hur jag kommer att påverkas. Jag tror absolut det kommer att vara tufft men jag kommer försöka acceptera det och kyla ned mig så gott det går under loppet och dricka lite extra vätska. Jag ska ha på mig ljusa kläder och en vit keps som jag kan blöta ned och kyla ned huvudet med. 

Du har kört ett sista lugnt pass i dag, hur kändes det?

– Jag kände mig jättepigg, allt kändes bra och jag är laddad för uppgiften. Det var riktigt kul att springa, men lär bli ännu roligare i morgon!

LYCKA TILL IMORGON!