Under drygt åtta veckor har Johan Forsstedt från Maratonlabbet tränat Sandra Nordenhager och Kajsa Bårman, allt under överinseende av poddkollegan Erik Olofsson. Höstens stora mål för Sandra och Kajsa är Ramboll Stockholm Halvmarathon den 9 september och med drygt sju veckor kvar till loppet är det dags för en nulägesanalys och framåtblick. Faktum är att efter fyra inledande grundveckor har tjejerna gått åt helt olika håll där Kajsa har fått bromsa på grund av en skadekänning, men där Sandra har utvecklats och nått en ny nivå.

– Det har gått väldigt bra på sistone och jag känner att jag nog behöver en ny målsättning då jag redan nu tror att jag skulle klara 1.50 och vill ha något som motiverar mig ännu mer. Mina miltider från våren kanske inte säger att jag ska klara loppet supermycket snabbare men jag har faktiskt börjat snegla mot sub 1.45, säger Sandra.  

Ursprungsmålet för Sandra var alltså sub 1.50 vilket ger en kilometertid på 5.13 under de 21,1 kilometerna i Stockholm city. Under de första åtta träningsveckorna har därför Sandra fått springa en del kortare intervallpass i farter runt 4.50-4.55 för att träna upp och bibehålla farten, mixat med backträning, långpass och längre intervaller i 5.10-5.20 för att bli uthålligare runt tävlingsfarten. Och framförallt under de två sista veckorna känns det som att träningen har gett resultat, flera saker har fallit på plats för Sandra som har kunnat springa passen betydligt fortare än tidigare. 

– Dels tror jag att jag har blivit en bättre löpare då jag har kunnat ligga på en för mig ganska hög volym kontinuerligt i flera veckor. Dessutom känns det som att jag har börjat bli av med mina hjärnspöken som gjort att jag inte vågat pressa mig det sista lilla tidigare, säger hon. 

För Kajsa Bårman har det inte varit lika muntert. Hon startade visserligen träningsperioden väldigt bra med fyra kontrollerade veckor där hon stabiliserade sig på runt fyra mil i veckan plus introducerade en del kvalitetspass med låg volym till en början. Allt såg bra ut när det plötsligt mellan två löppass smög sig på en lätt känning i ena vristen. Och då Kajsa tidigare haft en stressfraktur i samma område blev hon direkt ordinerad helvila och fick göra besök hos både fysioterapeut och kiropraktor.

– Det var riktigt tråkigt att få den känningen för jag var verkligen på gång ordentligt med löpningen igen och det kändes både bra och inspirerande, säger Kajsa. 

Efter undersökning av vristen uteslöt både fysioterapeut och kiropraktor en ny stressfraktur men Kajsa fick pausa löpningen ett tag och fokusera på alternativ konditionsträning och rehabstyrka. När känningen försvann kunde hon börja trappa upp löpningen försiktigt och nu har hon även provat några lättare intervallpass med låg volym och fart.

– Jag har haft en lätt känning på några pass men det blir inte värre av löpningen så vi får se om det går att fortsätta upptrappningen. Det vore så kul att kunna få träna på ordentligt från och med augusti, då finns det ändå en del tid kvar för att hinna komma i form till Ramboll Stockholm Halvmarathon, avslutar hon.