27 juli 2014 knep Andreas Almgren brons på Junior-VM. På 800 meter. Han sågs då som någon som definitivt hade lämnat 400 meter bakom sig. Knappt tio år senare blir han den först svensken att springa halvmaran under en timme. Han har nu nationsrekorden på 1500, 3000 (ute som inne), 5000 meter, 10 km väg och halvmaran.

I morse fattade han det självklara, men ändå smarta beslutet att inte ligga i front när Mitja Marató Barcelona startade i vindar på runt sju sekunder/meter. 
– Jag spänner bågen och lägger mig längst bak.

Det var ändå en djärv taktik med tanke på meriterna som löparna i tätgruppen hade i jämförelse med debutanten, som dock efter 27:20 på milen häromveckan inte längre behövde bära stämpeln ”den före dette 800-meterslöparen”.

Tidigt svängde löparna in rakt mot den nordvästliga vinden och den andra kilometern skulle komma att bli loppets långsammaste för turebergaren: 3:01. Andreas kom direkt frånflera veckor på hög höjd vilket gör det svårt att veta hur träningstiderna ska omsättas vid havsnivå. Men han spekulerade i runt 59:30. Efter fyra kilometer vänder banan till tre spikraka kilometer mot Triumfbågen (”Arc de Triomf”) och med vinden i ryggen kom den snabbaste kilometern. 2:41. Det är inte normalt med 20 sekunders skillnad för en tätklunga som försöker hålla jämnt tempo, ledda av en hare.

Vinden stoppade inte Andreas
Nu flöt det på riktigt bra för Andreas och inte ens när man vände tillbaka upp mot vinden efter 13 kilometer tappade klungan mycket fart. Med 42:13 vid 15 stod det inte bara klart att det skulle bli svenskt rekord, utan även att det skulle bli en tid under en timme.
– Jag sprang smart och fick någon rygg att gå på. Jag tyckte att jag klarade av vinden bra, berättade Andreas för Runners Worlds Anders Szalkai efter loppet.

Och när alla fick det tungt, i kamp med havsbrisen efter 17 kilometer, började Andreas plocka den ene efter den andra som hade försökt hänga med ledande Kibiwott Kandie, mannen vars världsrekord 57:32 slogs med en sekund av Jacob Kiplimo för två år sen. På slutet sprang Andreas klart fortast. Sista knappa 1100 meterna ska ha tagit 2:55, om man kan lita på resultatservicen, 13 sekunder fortare än Kandie, och ett obegripligt snitt på under 2:40!

Hur mycket är loppet värt?
59:23, två sekunder bakom Kandie, är tio sekunder från Julien Wanders Europarekord. Ingen annan europé har sprungit fortare. Andreas tar sig bland annat förbi Mo Farahs gamla Europarekord (59:32) och slår Sondre Moens nordiska rekord med 25 sekunder. Napoleon Solomons svenska rekord ryker med i det närmaste två minuter.

Än mer imponerande blir det när man jämför med vad konkurrenterna sprang på idag. Kandie har utöver 57:32 ytterligare fem lopp under 59 minuter, bland annat 57:40 som han vann Valencia med i höstas. Han har sprungit milen på 26:50. En handfull av killarna bakom Andreas har sprungit tidigare på 58-59 minuter. Näste europé hittar man två och en halv minut senare! Britten Marc Scott, som sprungit 5000 under 13 minuter debuterar liksom Andreas, men gör det på 62:06.

Hur man än vrider och vänder på det blir Andreas Almgrens prestation i rådande förhållanden det bästa loppet som en svensk sprungit på 2000-talet. Jag skulle sträcka mig till i paritet med Kjell-Erik Ståhls fjärde plats på den första VM-maran – som givetvis hade ett vassare fält – och sen får man fortsätta gräva ner sig till OS i Montreal, då en Lidingöbo vann guld i hinder på världsrekord.

Tillbaka till banan
Även om det är halvmaraton på EM-programmet i Rom i juni satsar Andreas nu på kortare distanser igen. Så blodad är inte tanden.
– Man har haft sämre debuter. Det är ganska trevligt att springa på väg. Men nu har jag gjort min tour. Nu är det fullt fokus på sommaren och bana, konstaterade han med sikte på att närmast kvala in till OS på 10 000 meter. Det ska Andreas göra på ”The Ten”, i Kalifornien, den 16 mars

/Lorenzo Nesi