Vem är du?
– Jag heter Anna Sevon och är 48 år och bor i Johanneshov, precis intill Nackareservatet, med mina barn, Leo 12 år och Alva 16 år och marvinet Gosan. Jag jobbar som konsultchef på IT-konsultbolaget HiQ.

Hur länge har du löptränat?
– Jag började löpträna efter att jag fått mitt första barn, så för ungefär 16 år sedan. Jag gillade aldrig löpning när jag var yngre, men har hållit på annan sport som gjort att jag sprungit lite. Då såg jag det mer som ett nödvändigt ont.

Men efter att jag fått barn växte behovet av att få vara för mig själv en stund och då var löpningen en lättillgänglig träningsform, bara att dra på sig skorna och sticka ut. Sedan har det bara rullat på.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Det finns så mycket i löpningen som gör mig lycklig. Löpturerna är min plats för avkoppling och att rensa tankarna och samla ny energi. Jag älskar att springa ute i naturen, gärna i vackra miljöer som i fjällen eller nära havet. Jag gillar upplevelsen och äventyret som löpningen kan föra med sig. Men det kan också vara en löptur på sommaren som avslutas med ett bad, eller en kort jogg på lunchen. För att inte tala om ett kul intervallpass i sällskap av andra löpare. Jag älskar också att peppa andra, det ger mig massor av energi om jag kan lyfta någon annan. Löpning får mig alltid på bättre humör.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag har (oftast) inte så svårt att ta mig ut på ett löppass, men jag kan vara lite slarvig med alternativ träning, styrka och stretch. Jag skulle också kunna bli bättre på att variera intensiteten på mina löppass, i perioder blir det lätt att jag hamnar i ”mellanmjölksland”.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Oj, det finns ju så många. Men tre personer som betytt mycket för min löpning är min vän Håkan Hanning – han fick mig att tro på att jag kunde bli ”en sån som springer långt”. Emelie Forsberg är också en stor förebild, för att hon är en grym traillöpare och en otroligt ödmjuk person som delar med sig och sprider glädje.

Sist, men inte minst, Anders Szalkai som ansvarar för TSM Running. Anders är också en väldigt ödmjuk person och är för mig (förutom en otroligt stark löpare) en eldsjäl som verkligen lägger ner hjärta i sitt jobb med TSM. Genom TSM Running har jag, från det att jag gick med för att klara att springa min första halvmara, lärt mig så mycket om löpning och lärt känna otroligt många fina löpare som också inspirerat mig.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Det bästa med träningskompisar är ju att man kan peppa varandra. Både till att ge det lilla extra på en intervall, eller att växelvis peppa varandra under ett längre pass. Eller någon som föreslår ett styrkepass en kväll när man annars hade nöjt sig med soffan.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Viktigast är väl skorna. Men utöver skorna så kommer FlipBelt som ohotad tvåa, helt klart det smidigaste sättet att få med sig det viktigaste; nycklar och mobilen, kanske något betalkort och även en liten vattenflaska om det behövs.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Jag är i ärlighetens namn inte så noga med vad jag äter innan jag springer. Men om jag ska springa långt på morgonen kan det bli lite kaffe, en macka och yoghurt med banan, blåbär och müsli, något jag står mig på en stund. Känner jag att vätskebalansen är dålig kan jag också ta en Resorb innan jag ger mig ut.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Glädje. Jag blir alltid glad av att springa. Hur omotiverad jag än känner mig innan, hur segt det än är att ta sig ut och hur dåligt humör jag än är på. När jag har sprungit en stund bubblar glädjen upp och jag är alltid glad efteråt.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– ”Jag är stark, jag fixar det här” och ”jag gör det här för att jag vill, inte för att jag måste”. Och om det är väldigt kuperat och mycket uppför brukar jag tänka att ”jag är bara andfådd och supertrött nu för att det går uppför. Så snart det blir plant/går utför kommer det kännas lätt igen”

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Jag är starkare både mentalt och fysiskt än innan jag började med löpningen. Jag vet att jag orkar mer än jag tror och jag kan också känna stolthet över vad min kropp klarar av.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– I och med Corona så har det ju inte blivit så många lopp på senaste tiden. Utöver virtuella HiQ-milen som jag var med och arrangerade på jobbet i slutet på januari i år så är mitt senaste ”riktiga” lopp Fjällmaraton Öppet Fjäll 43 km i södra Årefjällen som gick i augusti. Jag hade varit förkyld från och till under våren och inte alls fått till tillräckligt med distans, så även om min tid på loppet var lååångt över det jag sprungit banan på tidigare tycker jag att det gick bra. Och jag hade också väldigt kul längs vägen med min kompis Ulrika, vi lyckades springa fel och fick ihop nästan 2 km extra, men vi hittade i gengäld ett fint hjortronställe så det gjorde inte så mycket.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Just nu är jag bara anmäld till nästa Fjällmaraton i början på juli. Jag hade covid i slutet av november och börjar nu sakta komma upp i distans, så jag har inte planerat så mycket än. Men jag kommer säkert anmäla mig till några fler lopp innan det. Jag skulle också vilja ta revansch på Bydalen 50K, där jag har en DNF. Vi får se om det blir denna höst. Lidingöloppet är också en favorit.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Som sagt har jag haft covid nu, men pandemin har också fått mig att ta det extra försiktigt med löpning vid minsta tecken på förkylning under året. Jag har stor respekt för det här viruset.

Nu är jag på banan igen och har antikroppar, men precis som alla andra saknar jag ju såklart alla lopp och andra löprelaterade event som uteblir. Jag längtar också otroligt mycket till att vi kan dra igång träningen med TSM Running igen, jag saknar både ledare, deltagare och hela gemenskapen väldigt mycket.

Berättat för Kristina Lager

Följ Anna på insta @2run4fun