Vem är du?
– Jag heter Lona Justesen är 45 år och bor i Årsta i Stockholm. Jag är sjuksköterska i botten. Jobbar sedan fem år tillbaka inom Region Stockholm på Hälso- och Sjukvårdsförvaltningen med väntetidsfrågor och system kring detta. Just nu som verksamhetskonsult på B3 Consulting Group AB. Jag är också sedan många år tillbaka coach i löpargruppen TSM Running.

Hur länge har du löptränat?
– Jag har alltid sprungit för att jag har behövt det, men ofta väldigt sporadiskt. Tror att jag sprang mitt första lopp 1993 – det var Tjejmilen och något terränglopp i Tullinge. Sen, tolv år senare sprang jag Stockholm Halvmaraton och ett par kortare lopp. Jag vet att jag sprang milen på 47min när jag fortfarande rökte! Jag började träna mer seriöst 2009 när jag anmält mig till Stockholm Maraton 2010 och sedan dess har det bara rullat på. Nu har jag  28  maror i bagaget och jag har fått uppleva de mest fantastiska platser, jag har bland annat sprungit två maror och en halvmara på tre dagar i en provins i Kina. Det var mäktigt och helt fantastiskt! Har stora delar av världen kvar att springa i. Vilken tur!

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Jag blir lycklig av att springa, av att känna att kroppen orkar och att benen tar med mig på nya äventyr! Efter ett pass med korta intervaller kan man vara ”hög som ett hus”, under ett tufft långpass supernöjd, och euforisk medan kilometrarna lätt rullar på i snabb fart. Allt är möjligt! Det är variationen som är tjusningen och hur det känns i kroppen och huvudet efteråt. ATT kunna löpa gör mig lycklig!

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Just nu vill jag förbättra det mesta. Är inte i samma löpform som för ett par år sedan. Att komma i maraform till Valencia är nästa mål.  Annars så behöver jag verkligen bli bättre på att springa i tekniskt svår terräng. Där går det inte fort. Så planen är att träna på det också i höst. Jag skulle gärna se lite piggare och snabbare ben igen framöver! Det inkluderar även regelbunden styrka och rörlighet. Eftersom det egentliga stora målet är Kalmar Ironman i augusti 2021 så ska även simning och cykling hinnas med och det känns bra att ha även dessa träningsformer på schemat.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Min förebild är alla de som håller igång, kämpar på och aldrig ger upp! En av mina främsta förebilder är Karin Schön som är en superduktig veteranlöpare. Jag hade förmånen att få dela rum med henne under London maraton. Hon visar att det går att vara både aktiv och fortsatt snabb lite högre upp i ålder och hon verkar njuta av det hon gör. Sen så klart Ander Szalkai, som inspirerat mig i min löpning sedan min start i TSM 2011! (Team Stockholm Marathon).

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– En träningskompis får gärna vara pratsam och rolig och få tiden att gå. Det är också bra om man kan hjälpa och sporra varandra under passet om det känns tufft. En bra träningskompis vet också när det är dags att vara tyst, trycka på och hålla ända in i mål!

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Min Garminklocka! Och ett para bra skor. Resten löser sig!

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Jag brukar inte äta så mycket mer än vanligt på morgonen innan långpass mer än ett extra ägg i havregrynsgröten. Jag försöker äta bra kvällen innan och ser till att ha druckit ordentligt, det känns viktigare än att ha en massa mat skvalpandes i magen under löpningen. Mina kvalitetspass springer jag hellre efter lunch då kroppen är piggare och mer alert.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– För mig är löpning och träning en livsstil som jag inte kan eller vill vara utan. Löpningen är livsnödvändig för mig, den får mig att känna mig stark. Löpningen har fått mig till flera otroliga platser i världen tillsammans med underbara människor, upplevelser jag aldrig fått annars. Det är jag väldigt tacksam över och det kommer jag att fortsätta med livet ut! Jag önskar att fler människor hittar till löpningen och vad den har att ge, både fysiskt och psykiskt.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Det har varit lite olika under åren. Men ”Stark och lätt”, ” Det är det här du har tränat för”. Ibland har jag en låt i huvudet som snurrar runt.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Självklart är det gemenskapen och kul tillsammans med uppsatta mål. Men det absolut viktigaste är den psykiska effekten. Löpning är självmedicinering och får mig att må bra. Känner stor skillnad i humöret om jag inte sprungit på 2-3 dagar. Det är också skönt att känna att man har något att luta sig mot när annat känns tungt och man behöver ge sig ut och rensa tankarna. Det händer ofta att jag tänker på arbetsrelaterade problem och kommer på  de bästa lösningarna under en löprunda!

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Jag blev inbjuden att springa Drevviken Maraton i Kristinehamn förra helgen. Det var en kille där som ville ha ett lopp och kvala till SM, så han tog saken i egna händer och ordnade ett! (han fixade sitt mål) Det var ett lopp med 40 deltagare och 10 funktionärer på en 7-varvsbana, jättekul när man mötte varandra på ett par ställen. Med 3 veckors förberedelse så gick det inte så bra, men som förväntat. Det gav i alla fall mersmak och en fortsatt lust att träna på mer och bättre.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Jag kör en virtuell sprintdistans i triathlon i helgen med Team PowerWoman. ”Riktigt lopp” så är jag anmäld till Valencia Marathon i december om det blir av. Stora målet nästa år är Kalmar Ironman.
Och så blir det säkert flera andra virtuella lopp för att hålla motivationen uppe.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Vi har ju tur som har fått vara ute och tränat. Jag fick en liten dipp när Kalmar Ironman blev inställt, men har tränat på fast lite lugnare än vanligt. Sommaren brukar annars vara då jag tränar som mest. Har passat på att få återhämtning och ingen press, vilket och märks på löpformen… Har i sommar också passat på att testa Swimrun och varit med på en tävling där. Nu till september är det dags att sätta fart på riktigt igen” Jag arbetar hemifrån så länge det rekommenderas och har inga hinder för att inte ta mig ut i spåret.

Berättat för Kristina A Lager