Nyblivne svenske rekordinnehavaren Andreas Almgren om krossen av det svenska rekordet
Andreas Almgren presenterade sig för den breda löparpubliken 2014 när han sprang hem ett JVM-brons på 800 meter i Eugene, Oregon. Sedan dess har karriären fortsatt bra men alltid när man trott att det riktigt stora genombrottet på seniorscenen skulle komma så har skador kommit emellan. Nu har Andreas lagt om träningen något och resultaten har snabbt följt, förra helgen sprang den 25-åriga superlöparen 3000 meter på 7.41.6, en fullständig kross av det svenska rekordet. I senaste avsnittet av Spring Snyggt - med Jesus och Manne berättar Andreas om den nya träningen, loppet och de framtida målen.
Hur känns det efter ditt fantastiska lopp, det verkade som att du var lite förvånad över hur fort det gick?
- Jag kände att jag hade kapaciteten men att få ut det i en liten tävling, utan publik när man måste dra mycket själv är ju en annan sak. Jag är dessutom lite av en nybörjare på distansen så man vet inte riktigt hur kroppen ska reagera.
Du såg nästan robotlik ut när du sprang andra halvan, du såg extremt målinriktad ut, det kändes som att du bara hade rekordet i sikte?
- Jo men lite det där målinriktade som du säger. Jag hade koll på mina splits från Växjö från föregående år och där mindes jag att jag passerade 1500 meter på 3.59 för att sedan gå i mål på 7.48. Nu passerade jag på 3.57 och det kändes ännu bättre. Både Lorenzo Nesi (landslagsledare reds.anm) och Kent Claesson (tidigare svenska inomhusrekordhållaren reds.anm) ropade ut split-tider och när jag hörde 5.12-5 vid 2000 så förstod jag att något stort var på gång. Ju fortare jag springer desto snabbare blir jag klar. Så då får det göra ont.
När började det göra ont?
- Runt 500 kvar börjar det kännas rejält. Från 800 kvar till 600 kvar lägger jag in ett varv på 29.5, och då känns det jäkligt bra. Direkt efter det börjar det ta emot lite. Men då är det bara att veva på.
Du har sprungit båda dina lopp med kraftiga negativa splits, är det ett optimalt sätt att springa på för dig?
- Jag tror att jag har ganska så mycket mer i mig, men det är första loppet och man vet aldrig riktigt säkert hur kroppen ska svara. Trots att träningen har gått bra så korrelerar det inte alltid med leverans på tävling. Vi tänkte att vi skulle lägga upp en fart som möjliggjorde goda tider, men att det inte skulle innebära totalt haveri om det kändes dåligt. Men jag tror att jag har ett antal sekunder kvar att plocka.
Hur mycket påverkar det dig att springa själv i front?
- Jag har aldrig sett mig själv som en stark "front-runner", jag har alltid sett det som en stor fördel att ligga i någons rygg. Det är dock lite lättare att dra inomhus för du slipper de yttre elementen om vind och blåst. Att bara kunna ligga i rygg och inte behöva tänka känns mycket lättare för mig..
Du har en gedigen persstege, 1.45 på 800 meter och 7.41 på 3000. Du har även 3.38 på 1500 meter vilket känns som en sträcka som du kommer kunna springa mycket snabbare på. Hur kommer det sig att du kan springa 3000 meter så fort?
- 2019 la jag om träningen något, jag vet inte om ni känner till detta men det finns något som heter dubbeltröskel och det prövade även jag på, haha. Detta har verkligen givit resultat. Jag tål väldigt mycket mjölksyra, jag tror att jag gått över gränsen väldigt ofta på träning och sedan blivit skadad. Nu har jag snittat över 16 mil i veckan i över 13 veckor medan jag tidigare kanske låg på 12-13 mil men med mycket hårdare pass. Jag har faktiskt gjort ett test en gång med laktatmätare där jag gått över maxvärdet för hur mycket den kan mäta. Nu siktar jag på att ligga på 2.5-3.5 på mina dubbeltröskeldagar snarare än upp emot 20 som jag kunde ha ibland. Det är jobbigt men man är väldigt mycket mer bekväm dagen efter mot vad man var när man körde ett riktigt hårt pass tidigare.
Efter ett pass så visade laktatmätaren - HIGH, värdet översteg det den kunde mäta, då har man mycket syra i sig.
Är detta första året som du tar med dig denna metoden till en 1500-meterssatsning?
- Man behöver givetvis en viss snabbhet för 1500 meter, men man börjar nog förstå att det är mer styrkebaserat än vad man tidigare trott. Jag tror att jag kommer ganska långt på den snabbhet jag har så det handlar nog om kanske lite färre underhållande snabbhetspass. Jag vill gärna testa en 5000-ing för att se vad man kan göra där.
Du ska köra inomhus-EM men också ett 5000-meterslopp, berätta om det?
- På pappret så ska det bli ett 5 km gatulopp i Monaco. Efter det så är det bara ISM och IEM kvar. Jag springer 3000 meter bra på grundträning så tror inte jag måste göra så många justeringar. Ambitionen för Monaco är att gå under David Nilssons svenska rekord på 13.42. Det bör jag kunna hota. Det kommer vara bra löpare där så jag tror att jag kommer ha ryggar att gå på. Jag har dock aldrig sprungit 5000 innan så jag har ingen aning om hur jag kommer känna.
Hur förhåller du dig till kylan som vi har i landet just nu, påverkar det träningen?
- Jag springer fortfarande i princip alla distanser ute fortfarande. Det finns givetvis alltid en lite skaderisk med halka och så men jag tycker det funkar bra för distansträning. Snabbare löpning och tröskelpassen blir nu dock oftast inne på band eller bana. Jag har inte superkänsliga luftrör och klarar den kalla luften. Redan dagen efter loppet sprang jag 25 km ute i minus 13 grader. Man får hitta väl upplogade stråk, det är bara att acceptera att miljöerna inte blir de roligaste man sett. Jag tycker bara det är så förbannat tråkigt att springa på löpband så då är det skönt att köra ute på distanserna i alla fall.
Vad ser du framför dig i termer av tidsmål?
- Det stora målet är 1500 meter och klara att göra en fin tid där. Man måste ha flax och komma in i rätt tävlingar för att verkligen få ut det. OS-gränsen är 3.35.0 och det känns som det naturliga målet. Det är egentligen det som är tanken med att göra dessa loppen inne, sommaren är viktigast och det är där jag vill prestera som bäst.
Intervjun i sin helhet kan du lyssna på i veckans avsnitt av Spring Snyggt.
