I intervjun innan Firenze Marathon hoppades Mustafa ”Musse” Mohammed på bra fart i täten och att han skulle få en klunga att springa med. Riktigt så blev det inte när maran avgjordes i söndags i kulturstaden Florens.
Inga farthållare drog upp farten inledningsvis och Musse fick göra jobbet själv. Till sist blev det en meriterande fjärde plats och sluttiden på 2.12.34. Musse rankar själv insatsen som bättre än hans 6 sekunder snabbare lopp i Hamburg i våras.
Fin placering blev det också för Hammarbys Charlotte Karlsson, regerande svensk mästarinna på maraton, som med sina 2.44.27 blev 5:a och förbättrade sitt personbästa från ASICS Stockholm Marathon med över fyra minuter.
Marathon.se fick en pratsund med Musse några timmar efter loppet.

Berätta om hur du upplevde ditt lopp?
– Ja, det blev ett lite märkligt lopp. Jag hade på förhand tänkt att det skulle gå lite för fort i täten, då dom hade ändrat från 2.09-utgångsfart till att haren skulle dra i 2.08-tempo upp till halvväg. Så jag var lite inställd på att jag skulle köra själv inledningsvis i 3.05 min/km och sen förhoppningsvis komma ifatt löpare när dom tröttnat. Men nu blev öppningstempot riktigt lågt, och dom släppte iväg mig direkt.

Vad tänkte du då när du gick loss direkt från övriga fältet?
– Jag kände att det inte var jag som sprang för fort, utan att det var de övriga löparna som sprang för långsamt. Jag passerade precis som jag ville 5 km på 15.25 och milen precis under 31 minuter.

Fick du rapporter om hur du låg till jämfört med klungan?
– Min tränare Ulf (Friberg) fick åka motorcykel längs banan och kunde ge information kontinuerligt hur jag låg till. Det var först efter 15-16 km som klungan bakom började plocka in på mig.

Du hade aldrig några tankar på att vänta in klungan när du blev solo i täten?
– Nej, jag tänkte att dom nog kommer ikapp ganska snart och det kändes väldigt bra i det tempo som jag höll, så det fanns inga sådana tankar. Även nu efteråt tycker jag att jag gjorde rätt.

Hur länge fick du springa själv i täten?
– De andra topplöparna kom ikapp efter 24 km, men jag hade tyvärr ingen större nytta av de löparna som kom upp, då dom sprang väldigt ryckigt och sen stack dom ifrån redan vid 29 km. Så det blev i stort sätt ett sololopp.

Hur värderar du insatsen att springa i princip solo på 2.12?
– Ja, både jag och min tränare värderar det högt. Jag är i bättre form nu än i Hamburg, och loppet här visar det, dels då att jag sprang solo dels att det bitvis var kullerstensväg. När jag var pigg gjorde kullerstenen inte så mycket, men på slutet när jag var trött kände jag av det. Jag fick kramp sista 3 km i baksidan av vänster lår, och tvingades sakta ner lite. Jag behövde aldrig stanna även om det högg till lite då och då. Upp till 39 km låg jag på en fart som skulle gett mig en tid strax under 2.12, men sista biten gick det inte hålla uppe den farten. Men det tillhör maraton att tappa fart på slutet, så det är ingen ursäkt så, men jag tror kullerstenen spelade in lite.

Var det kullersten på många ställen under loppet?
– Nej, det var inte hela vägen, men både en del i mitten av loppet men framförallt på slutet. Just på slutet orkar man inte riktigt parera ojämnheterna och då sliter det mycket mer.

Nu efter loppet, har ni pratat nått kring vad eller varför farthållarna startade i högre tempo?
– Jag pratade kort med arrangörerna efteråt, och dom sa bara att farthållaren var ”kass”. Han som skulle hållit uppe tempot inledningsvis kom från Etiopien och han hade flera landsmän i loppet och det blev nog att han anpassade för sina landsmän istället för att hjälpa till i täten. Så jag kan väl tycka att haren inte riktigt gjorde sitt jobb så bra, men det spelar inte så stor roll då loppet gav mig ett bra kvitto.

Enligt uppgift har du nu inplanerat Dubai Marathon om två månader, laddar du om nu direkt eller hur gör du?
- Dubai hade varit kul, eftersom banan i Florens inte riktigt var för att göra en tid vilket den är i Dubai. Loppet nu var lite mer som att springa ett mästerskap med svängar och inte anpassat underlag för riktigt snabba tider.
– Vi får se lite hur återhämtningen går, så inget är definitivt bestämt gällande Dubai. I första hand måste jag låta kroppen återhämta sig, och det vet jag inte hur lång tid det tar. – Jag kände mig riktigt bra redan en månad efter vårmaran, men erfarenheten är för liten för att veta om jag reagerar likadant nu och kan vara bra igång så snabbt. Jag känner inte att jag måste göra en mara i vinter, utan tror att tiden jag gjorde räcker för att kvala till VM i Moskva som är mitt stora mål 2013. Tiderna är inte riktigt lika viktiga i min maratonsatsning, utan jag vill framförallt placera mig bra i mästerskapen.

Marathon.se imponeras av 2.12 sololoppet och hoppas återhämtningen går bra!