Marathonveteranen Erik Gerdin
Maratonlöparen Erik Gerdin är en flitig skribent på "Forum" som från i år kan räkna in sig i 50 årsklassen. Erik har ett personbästa på 2:27:41 från Stockholm 1996 (som 45 åring), och kommer säkerligen att vara med och slåss om en framskjuten placering i årets mara, oavsett ålder.
Hur länge har du tränat "seriöst", och hur mycket tränar du numera?
- Jag började träna på allvar inför 1988 års Stockholm Marathon och låg då på ungefär 4-5 mil i veckan. Sedan ökade jag nivån upp till 8 mil och gjorde tider runt 2.45. Jag var på väg att trappa ned och tycka att åldern tagit ut sin rätt när jag var 42 och aldrig kom under 2.40. Men sen ökade jag istället längden på passen och därmed antalet mil och kom i en första etapp ned runt 2.35 och sen ned runt 2.30.
- I år har jag pulserat träningen över två veckor, med 18 mil distans ena veckan och lite vila och tävling den andra veckan. Utom nu på slutet, då jag körde 2 tunga veckor på raken. Snittet ligger kanske runt 14 mil.
- Jag kör nästan samma pass jämt: 25 km. Däremot varierar det stort hur fort jag kör det. Det är allt ifrån 5-minuterstempo till snabbdistans runt 3.30. Det beror på dagsformen. Jag älskar att springa fort, så om jag kan så gör jag det.
- Det verkliga nyckelpasset är däremot 32 km före frukost, som jag kör en gång per vecka. Det är det passet som ger både snabbhet och uthållighet. Skulle jag utöka träningen skulle jag lägga in ett sådant pass till i veckan.
Intervaller kör jag nästan aldrig, enbart som ren vässning inför ett lopp.
- Jag avslutade de två tunga veckorna 2 veckor före årets Stockholm Marathon med att springa 32 km före frukost på lördagen och sen följa upp med 28 km på söndagen där de första 19 gick i tävlingstempo. Det var gott för självfortroendet att kunna stå på så trots att benen jämrade sig.
- Fast sen enade sig alla muskelfibrer i benen mot mig och drog ned på farten.
Hur ser de sista dagarna innan Stockholm Marathon ut, träningsmässigt/kostmässigt, och hur mycket värmer du upp innan loppet?
- Det blir ett urladdningspass på 20 km på onsdagen och sen kanske 5 km på torsdagen.
- Jag kolhydratladdar på onsdag med lite komplettering på torsdagen. Tävlingsdagen äter jag en stadig grötfrukost och kompletterar senare med någon banan. Som uppvärmning blir det några kilometrar i Lilljansskogen före stretchningen. Sen är det ju alltid kul att springa och glassa lite på Valhallavägen före starten...
Brukar du känna direkt hur formen är?
- Ja, i alla fall vet jag det vid 10 km och definitivt vid 21. Men jag vet redan nu att jag är i mycket bra form, så just nu koncentrerar jag mig på att tänka på hur kul det skall bli.
Svårast med maran, och tjusningen?
- Det svåraste är att anpassa tempot i början och att behålla koncentrationen och viljan i slutet. Det är alldeles för lätt att stå på de första 5-10 km och sen få betala de sista 15. På slutet måste man tränga bort alla negativa tankar som att det inte spelar någon roll hur det går och försöka glömma smärtan. Tjusningen är att det först är en sådan koncentrerad uppladdning och att det blir en sådan urladdning. Man lär sig mycket om tålamod när man sysslar med maratonlöpning. Till sist är det bara sig själv som man skall vinna över.
Vad siktar du på i Sthlm, Kjell Eriks Ståhls åldersrekord?
- Kjell-Erik står i en klass för sig, så skulle jag kunna straffa hans 50-årsrekord (2.24.26) så vore det fantastiskt, även om han hade börjat att trappa ned ambitionerna då. Jag siktar på en tid under 2.30, sen får vi se hur långt formen räcker. Jag försöker undvika det misstag jag gjort tidigare år när jag satsat på tider under 2.25 och inte anpassa farten till vädret och dagsformen. Nu oroar jag mig inte för eventuell värme, för om man är i bra form så tål man värme mycket bättre.
- Mitt mål är att försöka slå så många 25-åringar som möjligt...